Äntligen är det kul och utmanande att testa – hur ett jobb för robotar blev ett jobb för människor

Anna Falconer Insikter

För åtta år sedan när jag var ny i konsultbranschen var det praxis att skriva testfall på en nivå som utelämnade all form av eget tänkande hos testarna. ”Vem som helst ska kunna ta emot testfallet och exekvera det” fick man lära sig på testkurserna. Outsourcingvågen hade precis sköljt in över Sverige i en tid då tillgången på bra samarbetsformer online var begränsad och man var rädd för att testaren inte skulle exekvera testfallet på ”rätt” sätt. Test var helt enkelt ett jobb för robotar utfört av människor.

Men. I takt med ett ökat krav på flexibilitet och vida framgångar med agila utvecklingsmetoder har nu äntligen möjligheten skapats för testare att kliva fram i projektrummet och bli kreativa i sitt arbete. Test, en aktivitet som för bara ett par år sedan var förknippat med noll i hjärnstimulans håller på att återfå sin status som något utforskande, spännande och roligt!

Då, när man nästan uteslutande arbetade i sekventiella projektmodeller, fanns utrymmet att arbeta med omfattande och detaljerade testfall. Men när de iterativa arbetssätten slog igenom försvann det utrymmet. Nu måste ett testfall gå fort att ta fram och vara enkelt att underhålla, åtminstone om det ska ingå i en utvecklingssprint och validera kod i en agil utveckling. Den enkla lösningen blir då att göra testfallen mindre detaljerade.

När testfallen skrivs på en högre nivå flyttas ansvaret att säkerställa heltäckande testning över till testaren. Och när testfallen beskriver vad som ska testas istället för hur det ska testas tillåts testaren att variera sig i sitt arbete. Hen tillåts att använda sin fantasi och utmana systemlösningen från fler vinklar än vad som är möjligt i ett detaljerat testfall. Med utökat ansvar växer människan och vips så har det blivit kul och utmanande att testa!

Den uppenbara motfrågan blir då: Kan man arbeta med högnivåtestfall och ändå få sin systemlösning ordentligt testad?

Svaret är enkelt: Visst kan man det! Enligt mig är det mer sannolikt att en omotiverad testare med ett alldeles för omfattande testfall förbiser systemfel än en testare med ansvarskänsla som genomför ett högnivåtestfall. Dock tror jag att det är viktigt att man riggar testuppdraget på ett anpassat sätt.

Här följer exempel på riktlinjer som jag har använt mig av i mina uppdrag:

  • Gör en tydlig inramning av vilka delar i systemlösningen som ska testas och utgå sedan från systemkrav och arbetsflöden för att skriva testfallen.
  • Skriv testfallen med minst ett och max tio teststeg. Vid fler än tio steg är det istället lämpligt att dela upp testområdet i flera testfall.
  • Ett teststeg ska beskrivas med max en mening.
  • Resurssäkra. Se till att det är ansvarsfulla och verksamhetskunniga testare som utför testerna.
  • Låt först testarna skriva testfall inom sina respektive kompetensområden. Därefter låter du dem kvalitetssäkra varandras testfall för att uppnå en gemensam grundförståelse och detaljnivå.
  • Komplettera exekvering av testfallen med utforskande testning för att säkerställa ett heltäckande resultat.

För att summera: våga ge testarna utrymme att utvecklas och vara kreativa i sin roll. Med rätt förutsättningar kommer de sannolikt att återbetala er med ett ökat ägandeskap och med en minst lika bra testkvalitet, samtidigt som de har det mycket roligare på jobbet.

Om författaren: Johan Lindstrand (johan.lindstrand@centigo.se) arbetar som managementkonsult på Centigo inom enheten Business Transformation.